Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 BERÄTTELSER
skulle göra på kontoret. Soppan var väl inte så god
som ivanligt, men det märkte han inte.
Följande dag satt Tekla åter på sin plats, sedan
hon på det artigaste hälsats vid inträdet av
tjänstemännen. Sedan hon skrivit ett par timmar, reser sig
chefen och kommer med en handskrift till Tekla.
- Ursäkta, sade han, men jag har dagar, då
mitt huvud är sjukt, och då kan jag inte läsa en rad.
Vill ni, fru Vedholm, vara så god och hjälpa mig?
Tekla tog handskriften, kände sitt blod vika från
ansiktet och läste högt och flytande som ur en
dagstidning:
- Det är märkvärdigt, sade riksarkivarien, jag
hade verkligen inte trott att ett fruntimmer kunde
läsa handskrifter så bra.
Tekla kände, att hon i detta ögonblick var honom
överlägsen. Zeushuvudet hade förlorat sin gloria, de
allvetande voro icke allvetande, den mäktige hade
ett sårbart ställe; men i följd av bristande logiskt
förstånd trodde hon sig honom nu överlägsen i allting,
medan hon var det blott i denna enda lilla sak. Den
medfödda brist på rättskänsla som gör att vi icke sätta
oss bredvid de fallna gudarne utan alltid äro beredda
att trampa på dem, gjorde henne djärv, och retad av
den ringaktande betydelse han inlagt i ordet
fruntimmer, svarade hon:
- Herr arkivarien synes icke ha någon hög
mening om kvinnorna.
- Jo, visserligen, svarade han, något förvånad
att bli så hals över huvud invecklad i en
konversation. Jag tänker mycket högt om kvinnan som kvinna.
Som sådana äro de oss vida överlägsna, liksom vi äro
dem överlägsna som män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
