Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 67
andra andefattiga visor förekommo henne alldeles för
banala.
På kvällen gick hon ut för att göra inköp och
kom av ren tillfällighet till Blasieholmen. Framför
ministerhotellet stod en lång rad täckta vagnar, första
våningen var upplyst och hon såg mellan blommorna i
fönstret uniformer, ordensband, damkoaffvrer och
vaxade mustascher. Hon trängde sig fram genom
vagnarna, rak och stolt, så kom hon fram till dörren,
framför vilken en brysselmatta låg utbredd. Från
trappuppgången strömmade ljus, vällukter och
musikackord, och gripen av en obetvinglig lust att visa att
hon också var barn i huset satte hon sin fot på mattan.
Men strax tar henne en lakej i armen och anmodar
henne att avlägsna sig.
Förödmjukad går hon vidare men mumlar mellan
tänderna: vänta du!
Vid gathörnet blir hon ännu en gång stående
och ser upp mot fönstren. - Varför, frågar hon sig,
är jag inte där i dag? Varför bara om lördag?
Hennes nyvaknade stolthet svarar lugnande: om lördag
äro inte dessa fåfänga världsmänniskor inbjudna; då
äro vi ensamma.
Hon stod redan över dessa uniformer och ordnar,
dessa titlar och lakejer och skänkte dem sitt
beklagande förakt.
När Tekla nästa lördag, ledsagad av en betjänt
med lykta, återvände hem, blev hennes man förvånad
över hennes förändrade utseende. Hon var dödsblek
och hennes ögon hiade ett drömmande uttryck, hon
svarade kort och förstrött och öppnade sovrummets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
