Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 89
blygdes att prisa sig själv: Saliga äro de andligen
fattiga, ty de skola se Gud.
Överstelöjtnanten upprepar de tröstrika orden
sakta för sig själv, och hans värdiga ansikte glänser
av stilla glädje.
Men nu fattar Tekla pennan, och alla följa hennes
exempel. Billgren undervisas i sin egenskap av
oinvigd om handgreppet, och nu väntar man något av
honom.
Fem långa minuter gå, men hans penna, diktarens
penna, som eljes löper så snabbt över det vita papperet,
vilar nu orörlig i hans lilla fasta hand. Han ser från
sidan, att hans profetissa iakttar honom och väntar
att han gör sin plikt, hela sällskapets ögon äro
riktade på honom. Kanske gäller det hans seger eller
fall, och hans hand håller kanske pennan, som skall
underteckna hans fällande eller frikännande. Men han
skriver inte. Det går åter fem minuter, och syskonen
se oroliga ut, de kasta frågande blickar på Tekla.
Hennes ära och makt står nu på rött eller svart,
och sibyllan visar redan ett triumferande leende, då
Teklas penna börjar löpa. Den ilar över papperet
och efterlämnar en skrift som ett barns med stora
vacklande bokstäver, som krypa in i varandra, som ville
de leka kurra gömma. Utmattad och nedbruten
överlämnar hon papperet till arkivarien, som brukade
fungera som skrifttydare, då medierna inte själva
kunde läsa sin stil. Han läser:
Se, denne har ont i sinnet, han går havande
med olycka, och han skall föda en skuld.
Undertecknat David, tillfogade han.
En blixt slog ner i kretsen som vid Jesu ord, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
