- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
111

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENVÄGAR 111

att tänka på än sätta sina nedrigheter på papperet.
Alltså, i kväll!

Tekla klädde sig omsorgsfullt och beslöt att gå
ut i staden för att vid middagstid få höra utslaget
och iaktta folkmassan.

Det var en trist, blåsig novemberdag och
människorna såga förgråtna ut, där de gingo med hakan
mot bröstet. Det föreföll Tekla, som om man fixerade
henne, log någon, så gällde det hennes missöde, vände
sig någon bort, så hade han säkert reda på vad som
hänt, spottade någon, så var det åt hennes
charlatanen. Hon tyckte hon tilldrog sig allas
uppmärksamhet, hennes nederlag måtte stå skrivet på hennes
panna. Över Norrbro kom hon till Gustav Adolfstorg,
stärkt av tanken på den kommande kvällen hos
professorn, en tanke hon då och då hämtade fram som en
stärkande luktflaska. Hon gick vidare in på
Regeringsgatan och skulle just sticka in i ett konditori, då hon
får se professorn kornma på andra sidan trottoaren.
Hon märker, att han har sett henne, men i nästa
ögonblick står han framför ett butikfönster och vänder
ryggen åt gatan. Han vill alltså undvika hennes
hälsning!

Det var alltså slut! Oåterkalleligt!

Nu, då allt var förlorat och intet mer att vinna
grep henne en elak lust att kasta av sig de
sällskapliga formerna och bruken, allt inlärt kram. Hon kände
en böjelse att bli rå, gå fram till professorn som en
gatunge, puffa honom i ryggen, slå in hans hatt och
kalla honom fårskalle. Men hennes tankar togo en
annan riktning, ty från Norrbro hörde man nu skrik
och rop av en framträngande folkhop. Utan att tänka
på det passande skyndade Tekla halvspringande ner till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 13 11:39:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free