Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Pintorpa-fruns julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då löstes hon upp; grät över sig själv och
över sin ondska; och i mörkret föllo hennes tårar som
regn. Det var synd om henne. Och hon hörde sin
mans ord: Du är så ond, att det är synd om dig!
Hon hade suttit i mörkret med händerna för
ögonen – men när hon nu såg upp – var hela salen,
hela våningen eklärerad; bordet var dukat med julgran
och julklappar; ett muntert slammer hördes från köket
med det friska suset från vattenledningskranen; en
lätt varm hand strök utmed hennes kalla kind, och
hon hörde en välkänd röst viska som en sommarvind
bland skogsbackens blommor:
– Älskade!
––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
