Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Anden i flaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonens bankett anlände ett telegram från
utrikesministern, som förklarade att James Anderson aldrig
funnits och att det hela var en rövarhistoria eller ett
bedrägeri.
Nu blev det liv i salen! Å, du store! Harm
och sorg; men en del ville inte tro det.
Vår tidningsman kunde icke längre hålla ut. Han
gick upp på estraden, föll på knä, bekände allt och bad
om försköning.
– Nej! dundrade församlingen. Ingen nåd! I
fängelse med honom.
– Nåd! jämrade den brottslige.
– Nej! svarades igen.
Och så var det slut? Nej, det finns historier som
icke ta slut, så hastigt!
Upp på estraden steg en man med ett
egendomligt utseende, mittemellan apostel och ankarsmedja.
Hans utseende bjöd tystnad och skräck; och när han
började tala, ryste hela församlingen.
– Mina herrar, talade han; jag heter – James
Anderson!
Allas ögon riktades på bysten i salens fond, och
den slående likheten gjorde ett överväldigande intryck,
men mest på vår tidningsman som såg sin
Homunculus livslevande trots det att han dödat honom. Ja,
han blev så rädd för sitt verk, att han förlorade
förståndet, och kröp under en stol för att gömma sig.
När den nye James icke vidare gjorde tecken
att vilja tala, måste ordföranden säga något, och
han frågade:
– Är ni James Anderson?
– Jag heter James Anderson! svarade han.
– Från Visconsin, U. S. A.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
