Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Prolog vid musikfesten (1906)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLOG VID MUSIKFESTEN 171
så kom en dag, i förra seklets början,
då sång och saga levde upp på nytt,
då halvförgätna kväden, forntidstoner
ur ättekummel, kyrkruiner grävdes fram.
Med Geijer och Afzelius och Richard Dybeck
den svenska sången föddes ny för andra gången,
ochi omklädd sen i nytidsdräkt
den trädde in på scenen, i salongen,
med Lindblad, Josephson och Wennerberg,
tills Söderman tog upp den rätta skalan,
Strömkarlaslag av älvkarln själv han lärde,
från loge, lada, tomt och teg
han toner tog och konstrikt sedan vävde;
han stått oss närmst, han står där än,
må ingen större det förnärma;
och vi ha stora: Berwald, Norman,
med dem vi öppna denna fest;
men låt nu ej de store döde döda
de levande, som ock ha rätt att leva;
men de begära intet pris, här ges ej sådant,
ty sångens gåva är sin egen lön. ––––
Ert bifall dock som återskallet
skall stärka och fördubbla tonens ljud,
ert tysta tadel blir en sporre
att skapa skönare och bättre, nästa gång.
Så börja vi i dag, i morgon slutas,
i övermorgon skiljas vi och gå till landet
att bo i hyddor under gröna löv,
må då vi minnas denna fest, försoningens,
och driva syndabocken ut i torra öknen
belastad med vårt ärvda agg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
