Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - En fristat under skräckregeringen (1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 ARTIKLAR
käpp i handen utser han ett hörn, där han kan
överskåda klassen, vilken är placerad runt kring tre stora
bord; lockar till sig sin vita pudel och börjar
föreläsningen. Men det är för vackert väder ute för att man
riktigt skall känna sig uppmärksam och varmt är det
också. Den stora snusdosan, klassens tillhörighet,
börjar cirkulera. Denna står alltid framme på bordet
och anser läraren icke under sin värdighet att anlita
densamma vid förefallande behov. Den unge greven
börjar piska sina ridstövlar med spöet - det står en
gardist utanför och håller hans ridhäst - man börjar
halvhöga samtal - en och annan avlägsnar sig under
någon förevändning. Då tystnar läraren. Han
överfar hela skaran med sina blickar. De flesta av dessa
unga herrar har han handlett sedan de gingo i blusar
nere i förberedande, dessa väl ordnade tupéer har
han en gång luggat, han har sett tårar i dessa ögon,
som nu skymmas av lornjetter, denne unge ryttare
har en gång suttit på hans knä fast han då hade
kängor, han känner dem vid förnamn, han vet deras
svagheter och böjelser. Huru skall han nu tilltvinga
sig den uppmärksamhet man ej vill skänka honom.
Han har icke statens mäktiga våldsmakt att anlita,
icke kan han portförbjuda dem som vägra att höra
honom. Han återtar ordet utan vidare övergångar och
förmaningar och börjar på ett nytt sätt. »Demostenes
höll en gång ett tal i folkförsamlingen, vet ni. Det
var som vanligt om Macedonien och om fosterlandets
räddning. Det var således ett ganska intressant ämne.,
Men ingen hörde på, inte en enda. Atenarne voro
ena stora lymlar. Nå, vad skulle den arme mannen
göra. Han tänkte, jag känner mitt folk, det är en
stor barnkammare, vi ska berätta sagor och han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
