Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Postskriptum från fredsligans kongress i Bern (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSTSKRIPTUM FRÅN FREDSLIGANS KONGRESS I BERN 217
som en lång fransk-schweizisk bonde med sin stora
gula halmhatt och tyckes mera vara medveten om sin
kraft än om sin makt och allra minst om sin storhet.
Där sitter mr Pratt, Englands möderne Franklin. En
rik1 man, som håller på att ödelägga sin förmögenhet
på arbetsfrågans lösning; han talar vid sin
förträffliga hustru, vars sällskap icke synes hava förlorat något
av sina behag, oaktat så rnånga nya intressanta
bekantskaper kunde ha varit lockelse nog.
Det är fruntimrens närvaro också, som troligen ger
denna enkla samvaro en prägel av högtidligt allvar.
Vackert utan anstrykning av det vedervärdiga,
moderna galanteriet, har också general Ttirr i sitt
betänkande till Fredsvännerna betonat kvinnans stora
inflytande vid fredssakens genomförande. Men festen,
sexan, talen, verserna, skålarna! ropar mine gode
landsmän. Jag skulle naturligtvis i ett festreferat som
detta icke kunnat undvara dessa nödvändiga
ingredienser, men tyvärr kan jag icke ge något festreferat. Ty
vi åto ingenting, drucko knappt någonting (någon
»stark» dryck såg jag ej), vi hade inte ett enda tal,
ingen enda liten vers, ingen skål, inte en gång den
skymfliga för kvinnan, ty hon var närvarande utan att
vilja bli tackad; kanske hon själv var tacksam över att
få vara med. Vad som skulle sägas, var redan sagt i
talarstolen, vad man hoppades uttalade man halvhögt
till sin granne, vad man trodde det visste alla förut.
Inga sangviniska drömmar utskrekos i rusets vansinne,
inga överdrivna beröm uppeldade av matfebern östes
över de framstående män, som »hedrat
sammankomsten med sin närvaro», men där såddes i det tysta,
och man skildes med känslan av att man talat vid
kloka människor, vilkas ord man i morgon kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
