Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Förord till Giftas (1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD TILL GIFTAS 245
H elvetia och Bavaria, Borussia och Italia äro
alla kvinnor. Alla dygder avbildas som kvinnor, till
och med Justitia. Till och med Rättvisan, den dygd
som kvinnan komplett saknar. Grekerna ha ännu så
mycket bon sens att de avbildade Furierna
uteslutande i kvinnlig form. Judarne hade så pass
klipskhet att de skyllde syndafallet på Eva. Men
Nordborna som alltid varit duperade av kvinnan, de gjorde
Loke, det godas besegrare, till en man. Likvisst hade
de nog takt att göra Helvetets föreståndarinna till
en gammal käring.
I Courbevoie utanför Paris står ett monument
upprest till minne av stadens hjältemodiga försvar.
Det utgöres av en kolossal kvinnofigur. Det är det
första man ser. Kommer man närmare, upptäcker
man vid hennes fötter en liten man, sårad, döende.
Han fick döden, han den tappre, men hon den fega,
stortaliga ljugerskan, hon fick monumentet! O, I
döende och dödade män!
Egendomligt och bedrövligt är att det unga
släktet upptagit madonnakulten i ännu mera fanatisk
form. De lida av mänsklighetens lidande, och mannen
som äger alla de ömma, alla de fina känslor, vilka
han indiktat hos kvinnan, ser endast hennes bedrövliga
ställning, icke hennes skuld. Han glömmer att hon
faller på sin gärning, och han förlåter och urskuldar
henne, den lata, som är mindre beklagansvärd än den
alltid trälande mannen. Och detta skriver han, detta
talar han, under det hon så snart hon får fatt en penna,
endast skäller (det är rätta uttrycket!) och bannar på
honom.
Så har Zola i la Joie de Vivre så gränslöst sym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
