Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Axel Wallengren (1901)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedelagens stränghet, som icke tillåter ungt blod sjuda
över.
Axel Wallengrens namn är kanske det oftast
nämnda bland den generation, som passerat trettio,
men icke nått fyrtio år; och kring hans person har
redan bildat sig en sagokrets, och hans förtidiga,
tragiska slut är i färd att smyckas av legenden, där
han dog i främmande land, ensam, långt från syskon
och vänner. Hans lyra har många strängar och hans
sinne många lynnen. Än gäckar han, hånar det han,
i motsats mot de lydige, icke anser eftersträvansvärt;
än kan han icke akta vad han föraktar, och förmår icke
tro på det som hans lärare och omgivning öppet
betvivlat. Men ibland glömmer han sig, och själv
hänförd av sin sång, sjunger han vackert om det vackra
i livet: om hemmet och lilla syster, om nyvaknande
kärlek och blommor, framför allt blommor, dem han
ser nästan med mystikerns öga och detta drag har han
gemensamt med Kleen. Trött av bottenlösa tvivel
seglar han så långt i solnedgångens väster, att han
slutligen börjar sticka opp i soluppgångens öster, och
där anar han världsgåtornas möjliga lösning på ett
högre plan med hjälp av högre graders ekvationer.
Men det är kanske som Lundagårds och
Helgonabackens tecknare, skildraren av ett stycke kulturliv
under en bestämd epok, som Axel Wallengren
minne skall längst leva i Lund och hos Lundensare.
Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig
blir klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig, men
icke med öppna armar; allvarlig och arbetsam som; ett
kloster, dit man icke går in godvilligt, men ändå
lämnar med saknad; som man tror sig kunna fly, men dit
man kommer igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
