Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Världshistoriens mystik (1903) - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frankiska och det franska konungahuset, finna vi:
att Ludvig den tyske var gift med en spanska; Karl
den tjocke med en skotska, Karl den enfaldige med
en engelska, Hugo Capet med en italienska, Henrik
I med en ryska, Filip I med en holländska. Längre
fram är det Italien, Österrike och Spanien som förse
Frankrike med konungamödrar, vilka åtminstone
medförde främmande språk och seder, om de icke kunde
bidraga till släktsämjan. På 1700-talet voro därför
alla furstar blivna kusiner, och som arvtagare förde
de successionskrigen, vilka äro betecknande för
århundradets förra hälft. Men även folken hade
besvågrats genom de värvade arméerna som voro
allehanda folk, riktiga kosmopoliter, och icke minst genom
de täta ombytena av nationalitet uppkomna av
erövringarna fram och tillbaka. Fransmännen i norra
trakterna hade varit engelsmän ett ryck, sedan spanjorer;
vissa av nederländarne hade varit skiftesvis fransmän,
tyskar och spanjorer. Och vad hade icke allt italienarna
varit, för att icke tala om grekerna som nu för tillfället
voro turkar.
Nog av, Europas stater voro numera icke
stammar ens, utan abstrakta begrepp, ansamlingar av folk
av olika religioner, olika språk, skilda seder och
traditioner, och så länge furstarne betraktade land och
folk som egendom, kunde ju också arvstvister uppstå;
men dessa upphörde snart under ändrade förhållanden
och med nya begrepp om folkrätt och folkvett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
