Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Världshistoriens mystik (1903) - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adertonhundratalet är nog det största
århundradet av alla. De stora upptäckternas och
uppfinningarnas, konstitutionernas, parlamentarismens, de
sociala revolutionernas tid.
Livet ökar fart, blir intensivare och rikare.
Folken närma sig alltmer varandra; Japan europeiseras,
Kina öppnas, Afrika koloniseras. Och århundradet
slutar med religionskongresser, där alla bekännelser
samspråka i endräkt om olösliga gåtor.
Fredskongressen, sammankallad av en självhärskare med god vilja,
börjar sakta och varligt diskutera frågan om icke frid
kan bliva på jorden, så småningom nämligen.
Socialistkongressen hade långt förut arbetat, i
syfte att kunna fördela brödet mera jämnt åt alla!
Vid en hastig sträckläsning av världshistorien
får man ett intryck av rövarroman, med bjärta
överraskningar, häftiga språng, obarmhärtigt förfarande
och en bestämd känslolöshet för människors lidande.
Man blir vid ett flyktigt betraktande av
världshändelserna mera benägen att anse förloppet vara något
i stil med naturens okänsliga tillvägagående då den
använder tusenden av år för att göra ett geologiskt
skikt och sedan bryter och kastar om vad den gjort.
Här växer till exempel en liten stilla stat av fredliga
medborgare, som odla sin jord, fylla sina plikter
och icke tänka på ont. Så kommer en erövrare och
sätter eld på deras hus, trampar deras åkrar och
driver ut de fredliga, plikttrogna, ut på vandring i
vida världen, hemlösa, förtvivlade, tvivlande på
försynen och med förlorad tro på det goda. Antingen,
tänker man då, ingår väl rörelsen, det rörliga,
omväxlingen, i världsplanen, och är stillasittandet icke
förenligt med utvecklingen av högre organiskt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
