Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Världshistoriens mystik (1903) - X. Sammanfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ju är namnet på allt — tills vidare eller för alltid
— oförklarligt. Det har varit oss oförklarligt att två
motsatta meningar haft rätt båda, ty det var vårt
begränsade förnuft som uppställde de falska
förutsättningarna; det var oss oförklarligt att det fick finnas
många religioner då det bara fanns en gud, ty vi kunna
icke definiera exakt varken religion eller gud; det
är oss ännu ofattligt varför medelhavsfolken skulle
beskäras rollen att civilisera och dela världen; vi ana
icke varför Kristus skulle göra slut på Zeus och
varför kristendomen skulle efterträda antiken i Europa;
men faktum kunna vi ej förneka att det var katedralen
som i Europa byggdes på grekiska templet och att
det icke var synagogan eller moskén.
Vi sågo stater uppkomma, med möda och under
strid utveckla sig, och därpå helt hastigt ödeläggas
utan att vi kunde fatta meningen. Vi sågo stora andar
stiga fram med kallelse att förkunna nya sanningar.
Efter kamp och nöd segrade sanningen för att av
efterkommande släkten vederläggas och slopas.
Människosläktet vandrade i öknar med ruiner utan att
veta vart kosan bar. Många voro vägvisarne men
målet visste ingen. En trodde sig upptäcka
Österlandet när han for åt väster, andra menade sig stödja
egen makt när de undergrävde den; en andans man
var viss på att han grundade en ny religion under
det han grundade en ny stat. Med ett ord, de dödlige
handlade omedvetet och utan kunskap om målet, men
en medveten vilja begagnade alla stridiga krafter,
andens höjdflykt och materiens jordsträvan, det goda
och det onda, själviskheten och uppoffringen,
söndringen och samlingen; och stundtals visade sig målet
skymta vid synkretsen för att åter vika undan och
ånyo visa sig. Att människorna icke veta vad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
