Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Emil Kléen (1906)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ofta föreföll det mig som om han likt Stagnelius icke
fann sig i överrocken han kallade sin fysik, utan
att den stramade och var förpassad, så att han liksom
fattade hat till den, och på gnostikerns sätt ville
ödelägga den för att vinna befrielsen. Jag förstår det
och jag, som var närvarande vid den stora skilsmässan,
såg hur lätt den gick, då han, nästan kropplös, somnade
in - eller vaknade upp, vilket lär vara detsamma. Och
för mig var det en god lärdom att se huru självständigt
hans ande förde sin tillvaro när det materiela
sub-stratet var nästan förtärt. Hans sinnen släcktes,
hörseln försvann, synen försvagades, och nästan utan
näring låg där ett barnskelett och talade: vackert,
vist, godmodigt, tacksamt. När han icke kunde tala
längre, tog han fram en bok och pekade på en
sida: Det var Andersens saga De vises sten, vilken,
fanns av deri blinda flickan. Ja, lapis philosophontm,
det var icke att göra guld bara, och icke att förlänga
livet - det var något annat.
Emellertid, detta brev hade till avsikt att bedja
Er lösa mig från löftet om förord; men när jag nu
läser igenom det skrivna, undrar jag om icke detta
kan vara förordet.
Och när jag skall datera, och kastar en blick på
datumvisaren, får jag se följande:
Besser nicht verstanden als missverstanden zu
werden.
Kanske det kan tjäna som den saknade
avslutningen ?
Stockholm d. 31 okt. 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
