Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - August Strindberg om sig själv (1909)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August Strindberg om sig själv.
Vilket är ert starkaste barndomsminne?
Allt vad jag upplevde som barn gjorde starkt
intryck på mig, ty jag var överkänslig både för egna
och andras lidanden. Man vågade till exempel icke
tukta de små syskonen så att jag hörde eller såg det,
ty då hade jag kastat mig emellan och strypt bödlarna.
Oförrätter och orättvisor kränkte mig, så att jag ville
beröva mig livet vid 7 eller 8 år (minns inte så noga).
Jag grät för allting, och fick ett fult namn därför;
grät ibland »annars bara» eller över smärtan att vara
till, ’kanske anande mitt förfärliga öde. Jag var född
sanningskär och rättvis; men man kallade mig
avundsjuk oni jag ogillade att en mindre förtjänt blev mig
föredragen; och man kallade mig hämndgirig, om
jag icke strax glömde varje oförrätt, under det de andra
aldrig förläto mig. För att få ett rättesnöre för mitt
eget handlingssätt, hade jag ett skarpt öga på de andra.
Vad andra tilläto sig, ansåg jag vara tillåtet för mig,
men så var det icke: det var alltid strängare för mig.
Men jag var visst inte felfri; jag ljög några gånger
av fruktan, av feghet, blygsel, men fick sådana
samvetskval att jag icke gärna gjorde om det. Min första
stora lögn tvangs jag till, medelst tortyr, då jag måste
30. - Strindberg, Eit er slåtter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
