Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - August Strindberg om sig själv (1909)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG OM SIG SJÄLV 471
hans rum fördes voro lärorika; han anmälde
nämligen alla nya böcker i Posttidningen, och hans
konservatism blev en god broms på mina nyfranska idéer.
Hans ofantliga lärdom framgår av kommentarierna till
»Svenska Folkvisor» som han utgivit i ny upplaga.
Klemming och hans inflytande på min bana, har jag
(i förtäckta ordalag dock) behandlat flerstädes, med
vördnad och tacksamhet!
Av utlänningar minnes jag hälst Björnson och
Jonas Lie. Livet, politiken och damerna skilde
Björnson och mig. Jonas Lie älskade man, emedan han var
älskvärd; och jag frågade mig mången gång hur det
var möjligt att en människa kunde vara så god. Livet
hade dock skrubbat honom skarpt!
Om jag nu icke nämner flera namn, och de
invigda måste sakna dem, så är det icke därför att jag
inte kunde nämna flera, ty människor i allmänhet
ha varit mig sympatiska, även om jag gnatat på
deras fel; och jag har mycket svårt att avbryta en
vänskaplig förbindelse. Ja, mina vänliga känslor ha
ofta länge överlevat brytningen, som gjordes
nödvändig av själva livet. (Cest la vie! Quoi?)
Vilka av edra dramer anser ni blivit bäst
framförda och av vem?
Min första bästa tid var ju hos Ludvig Josephson
som grävde ut mig ur glömskans sandgrop; den andra
bästa tiden var hos Ranft, där Gustav Vasa, Erik
XIV, Folkungarne, Kronbruden och Drömspelet
vackert framfördes. Men också hos Personne hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
