Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ENGELBREKT
fosterlandet brann? Nej, då suten I hos rovfogdarne
och spisade orätt fånget. Det är icke skägglös haka
som gör ung, det är växt i viljan och slag i hjärtat
som gör det!
DE UNGE OFRÄLSE
in, borgar- och bondesöner, med Sankt Eriks baner.
ERIK PUKE.
Se där en annan ungdom! Det är Engelbrekts!
DE UNGE OFRÄLSE.
Hell Engelbrekt, fosterlandets befriare! Hell!
Hell! Hell!
De tränga ut de unge adelsmännen.
t
BISKOP STYRBJÖRN
sjunker ner på en bänk, döende.
Herre, nu låter du din tjänare fara i frid! Gud
och Sankt Erik konung skydde er unge, Sverige,
mitt fosterland, och Engelbrekt, min hjälte! Dör.
En brygga vid en sjö, till höger i förgrunden i fonden på
andra sidan sjön synes Engelbrekts hus såsom i första akten.
MÅNS BENGTSSON
in från vänster, med Harald, sonen.
Det har vuxit upp som ett snår ur händelsernas
brokiga sådd; därför tar jag yxan och röjer. Då
skall du se en enda tistel längst under buskarne, och
för att den icke skall f roa av sig, så rycker jag upp
den med roten... Det må tydas: Engelbrekt reste
trälar mot herrar; vi äro herrar, alltså: död åt trälarne
och deras man!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
