Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tablå V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 CARL XII
HORN.
Till Stockholm, förstås!
Märker att han bommat och ger Gyllenborg en vass blick.
Gyllenborg, missbruka icke mina förtroenden!
GYLLENBORG.
För ingen del! Min hand, mitt hjärta! -
Fortsätt!
HORN hänförd av sin vältalighet.
Denna man, som nu ligger där, väntande på
sin griftefärd, ty han är död, han var en gång
försynens man och framgångar följde honom så länge
han gick på rättfärdighetens stigar. - Men sedan,
när han för aderton år sedan ville gå sina egna vägar
och själv styra mänskors och länders öden - då
tog försynen honom i örat och lekte blindbock med
honom!...
Och nu står han - eller ligger söndrad mot
sig själv! Han har satt bort aderton år för att hålla
en ed: att Peter i Ryssland och August i Polen skulle
utrotas från jorden! Kring dessa två poler vände sig
hans liv. Och nu: nu underhandlar han om
släktskap med ryssen - ena dan, och om vänskap med
Polen, andra dagen - allt under det han lagt sig i
Norge! I Norge!...
Och denna paradox, som ser ut som en kolossal
drift. Han ville resa ett starkt Polen mot Ryssland;
men så upplöste han Polen och arbetade ryssen i
handom! Ville ett och gjorde ett annat! Så leker
försynen med dem som vilja leka försyn!
GYLLENBORG.
Kan inte Horn, som är så vältalig, söka föreställa
konungen detta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
