Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De bodde mot solens uppgång och öppna havet,
och om morgnarne låg deras by som i ett ljushav.
Då kommo de hem från grynnfisket och sågo stugor
och täppor i påljus, som lyste upp varje vrå, varje
skreva, och då blev livet dem lättare; men mot
aftonen lågo de i skuggan av åsen, som skilde dem
från själva Skamsund, och då kastades långa skuggor
in i deras liv, och den östra himmelen låg ju alltid
blygrå som fult väder även vid den klaraste
solnedgång i väster. Denna ås utgjorde skiljomuren mellan
dem och samhället. Ingen beträdde den i onödan, ty
däruppifrån såg man över till Fagervik, och man
kunde även med landvind höra sång, musik. Barnen
voro förbjudna att gå upp på åsen mellan 1:sta juni
och 1:sta september eller under badsäsongen, och
de skickades aldrig till handelsboden. Bönhuset låg
visserligen på den farliga gränsen, men inbäddat i
en grandunge och så att endast takåsen syntes.
En mil rätt ut till havs syntes fyren, vitglänsande
om dagen när solen sken, om natten osynlig,
men utsändande i mörkret sin ljusstråle, tre mil runt
omkring och mera. Norr om fyren förlades höstetid
det röda fyrskeppet, rött som en eldsvåda när solen
lyste på’t.
Sådan var nejden, där många sällsamma
människoöden fullbordades, vilka vi nu skola förtälja efter
egna erfarenheter och andras uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
