Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morgonbrisen blåste, då skonaren lättade ankaret.
Torkel stod i fören vid fockeskot. Och han var iklädd
blå tröja, vita byxor, vita smärtingskor och rundmössa
med hängande band. De vita skorna, dansskor
riktigt, snuddade så lätt vid däckstiljorna blanka som
ett divansbord; detta var det högsta; det var
herreman.
Premiärlöjtnanten satt till rors och syntes
bakom mesanen då och då kommenderande.
– Hiv pall! Hiv runt! – Sätt till
ballongklyvarn! Båda topparna!
Kuttern hade vingarne på! Och nu flög hon fram,
låg så vackert på vattnet som en ejder, bröstade sig
med sitt vackra språng, och klyvarbommen pekade
som kompassen ut kursen.
Fagervik defilerade på ena sidan, och
källarmästarn hälsade med flaggan; Skamsund stod bakom
seglet, men Torkel ville se det ännu en gång för att
riktigt känna sin lycka!
Ingen av besättningen visste, vart kursen gällde,
men när de sågo »gubben», som de kallade chefen,
vara klädd, så förstodo de.
– Vi ska till stan! viskade en stor-gast.
– Till Holmen, förstås!
När man om en stund vände och lade sig på
andra bogen mitt i segelrännan, då blev det klart
att man skulle till Stockholm.
Och då stod gossen med spejande öga vid
fockestag, och såg framåt, framåt där staden skulle ligga,
den stora staden, dit alla fartyg seglade in och som
han aldrig hade sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
