Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller läror, så att levernet alltid blir på efterkälken
efter läran. Och att kyrkans präster hata dem är
klart, ty våra gifta mejerister, viraspelare och
middagsätare skola naturligtvis icke älska dessa
apostlar, som visa deras obehövlighet och brister. Du
känner ju våra präster ute på öarna. Jag behöver
inte skvallra på dem, efter som du känner dem! Där
har du hycklarne, i synnerhet bland de olyckliga,
som efter examen förlorat tron på alla lärorna.
- Ja, men läsarne äro kulturfientliga!
- Nej, det kan jag inte finna. När jag kom till
denna ö, beboddes den av tre hundra försupna vildar
som förde ett liv - ett helvetes liv. Och nu... Du
ser själv! Älskvärda äro de ej, och inte roliga heller,
men de äro tysta, åtminstone så man får sova om
nätterna, och de slåss inte, så att man kan vandra
på ön utan fruktan för liv och lem. Med ett ord,
kulturens enklaste välsignelser blevo en bestämd
följd av bönhusets byggande.
- Bönhuset, dit du aldrig går!
- Nej, jag hör inte till det fårahuset! Men har
du varit där nånsin?
- Jag, nej!
- Du skulle väl höra på dem i alla fall!
- Varför det?
- Du törs inte!
- Törs, är det farligt?
- Det påstås!
- Inte för mig?
- Ska vi hålla vad? En ankare punsch!
Postmästarn funderade ett ögonblick, inte så
mycket på punschen, men på doktorns misstankar
att han kunde vara feg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
