Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En kontorist framlämnade ett brev, som han
genast såg vara från henne.
- Budet väntar på svar! sade biträdet.
Utan att se upp från pulpeten hade
grosshandlaren på en sekund beslutat sig och svarade:
- Budet skall icke vänta på svar!
Han hade på denna sekund hunnit säga sig:
explikationer, förebråelser, anklagelser! Vad kan jag
svara på sådant. Och brevet förblev liggande
oöppnat, under det affärskorrespondensen pågick i
stormande fart.
Då fästmön föregående afton skilts från honom,
hade hennes första känsla varit vrede. Vrede över
att han, grosshandlaren, vågat försmå henne. Hon
var nämligen av ämbetsmannasläkt och hade drömt
om en ställning i societeten. Detta hade hon så
småningom glömt under intrycken av hans trogna
varma kärlek. Och när han aldrig tröttnade säga
henne, vilket höjande inflytande hon utövade på
honom, och när hon själv såg, hur han under hennes
hand förfinades och förskönades, kände hon sig själv
som högre varelse. Hans stadiga dyrkan eldade upp
hennes självkänsla och hon växte till och blomstrade
i det solsken hans kärlek spridde. När han nu på en
gång släckte av, blev det mörkt omkring henne och
kallt, och hon kände sig sjunka ner till sin
ursprungliga obetydlighet, krympa och tvina. Denna
upptäckt, att hon varit rov för en villa och att hans
kärlek var orsaken till hennes personlighets nya liv
och förstoring, väckte hennes hat till honom som
givit henne ett så bestämt bevis på att det var genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
