Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen hatade, emedan hon velat bryta hans
förlovning av egennyttiga skäl. Han hörde på med
aktningsfull tystnad, muttrade då och då ett otydligt
bifall. Slutligen steg berömmet till lovsång, och trots
det att mannen fann sin hustrus pietet för anförvanter
särdeles vacker, kunde han icke så träda in i hennes
hud att han såg med hennes ögon. Därför blev han
stum, men på det sätt som säger mer än klara ord.
Och denna stumhet åtföljdes alltid av ett tuggande
med lapparne och en stark svettning. Alla
undertryckta ord och meningar hade tagit sig ett stumt
uttryck genom dessa rörelser med lapparne - han
»markerade» endast, som skådespelarne kalla det -
och andedräkten som ej konsumerades till
ordbildning flåsades ut genom näsan. Svettporerna
öppnades samtidigt, lika många säkerhetsventiler för
undertryckta känslor, och han blev verkligen otrevlig att
ha vid bordet.
Unga frun dolde icke sin olust, ty hon befarade
icke revansch. Hon gjorde en mycket ful gest som
alltid misskläder ett fruntimmer; hon tog sig om
näsan med två finger, för att värja sig mot dålig
lukt. Och samtidigt vände hon sig för att vädja till
gästerna om hon icke hade rätt!
Mannen blev vit i ansiktet, reste sig och gick ut.
Det satt gäster omkring dem, som åsett den råa scenen.
När han kom ut på den främmande stadens gator,
knäppte han opp västen och andades. Och så tänkte
han sina egna tankar, utan hänsyn.
- Jag blir hycklare, av bara hänsyn. Det travas
lögn på lögn och det måste ramla en dag! - Tänk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
