Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Vågade de säga något obehagligt? frågade
han, orolig över att någon skulle ha förgått sig.
- Nej! inte direkt.
Och så kom en skur småaktiga anmärkningar, om
orätt knutna halsdukar, om en för lång näsa, om
ett för släpigt uttal, och så: - en sån där som spelar
Wagner.
- Du är inte snäll! sade mannen med ett lamt
försök att försvara sina vänner.
- Och dina vänner, som du tror på; du skulle ha
hört vad jag hörde och sett vad jag såg, blickar
och ord. De äro bara falska mot dig...
Han rökte vidare och teg, men han tänkte på
hur usel han blivit som förnekade sina beprövade
gamla vänner, hur lumpen han som med ögonen
bett om förlåtelse för att man spelat Wagner. Och
han talade i tankarne rent ut, jämlöpande med hennes
allt mer högljudda prat.
Och han sade i tystnaden:
- Du föraktar mina vänner för att de icke
kurtiserade sin väns hustru, icke sade henne artigheter
rörande hennes kroppsdelar och klädning, och du
hatar dem därför att du kände min styrka växa i
deras krets av deras sympatier för mig. Du hatar
dem som du hatar mig och skulle hata varje annan
man, som vore din man.
Hon måtte ha känt hans tankars kraft, ty hon
började sacka av i sin svada, och när han kastade
en blick åt henne föreföll det honom som om hon
krympt ihop. Strax därpå reste hon sig under
förevändning att hon frös; och hon skakade verkligen i
kroppen, och hade röda flammor på kinderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
