Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han blev stående två minuter för att fatta ett
beslut.
När kyparen kom, bad han denne telefonera
efter vännen läkaren, en gift man, med egen klinik
och oförvitligt rykte.
Läkaren kom straxt och fick situationen klar.
- Du tänker alltså icke retirera?
- Nej, men jag behöver samla mig, och sova i
tolv timmar, ty jag har ej nerverna i min hand. Nu
sänder jag telegram om att jag är illamående. Det
tror hon ej, utan kommer själv; jag ber dig därför
vänta en halv timme.
Telegrammet gick, och om en halv timme hördes
steg i korridoren.
Hon steg in; var svartklädd och till en början
full av misstänksamhet. Men att få konsultera och
råda tillsammans med läkaren, gav henne ett övertag
som behagade henne.
Hon skulle komma igen i morgon i sällskap med
läkaren, och därpå gick hon efter att ha smugit en
kyss på den sjukes hand.
- Du skall icke leka med dina känslor, sade
doktorn, som stannat. Denna kvinna älskar dig och
du henne. Det är att taga vara på!
Han låg ensam den långa aftonen och försökte
få ett sammanhang i detta sammelsurium, men fick
intet. Vilket vildsnår var ej människosjälen! Ho
kunde reda det! Från hat till förakt, över högaktning
och dyrkan, och så tillbaka igen med ett språng åt
sidan, och så två framåt igen. Ont och gott, sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
