Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gudomliga lättsinnet! att se ner på livets
rysliga allvar som om det bara vore att blåsa på;
poetens sorglöshet att behandla ekonomien som
poesi.
- Hur skulle man kunna dras med livets elände,
om man inte behandlade det som overkligheter. Om
jag skulle ta det allvarligt, fick jag sitta och gråta
hela dan, men det har jag inte lust med.
Så kom middagen: Hon dukade på divansbordet;
matade honom, och var särdeles sparsam med vinet.
- Du har druckit nog nu, och du skall lova att
aldrig gå i kaféet mer, aldra minst med Thais.
- Med Lais... rättade han, men rodnade. Det
vet du också?
- Wer drei und zwanzig jahr alt ist, der weiss
Alles!
Glad att vara över en bedrövlig bekännelse
lovade han att aldrig mer besöka kaféet, och han höll
sitt löfte, ty det var den enda pænitens han kunde
erbjuda för sin usla handling.
De voro alltså förlovade, och han hade i hennes
sällskap sitt enda umgänge under det hon fortsatte
att gå i sina familjer, besöka teatrar och sådant som
tillhörde hennes yrke som korrespondent. Hon hade
således i en eventuell maktstrid fördelen på sin sida
att äga en miljö, där hon hämtade moraliskt stöd
och nya impulser, under det han fick leva på sig
själv, sina äldre iakttagelser. Som lekkamrater levde
de egentligen, ty han fick aldrig läsa vad hon skrev
i tidningarne, och hon hade läst allt, vad han skrivit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
