Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Ja, men han har väl inte gjort skorna för
trånga, åt dig! Det fanns väl större!
Det var en dålig början till konversation; och
när de satt sig ner vid ett kafébord, blev tystnaden
oroande. De sutto mitt emot varann och måste se
varann i ögonen, men de försökte undvika det, kunde
ej, och när de tvungos se på varann, vände de
sig bort.
- Du skulle allt gärna vilja vara i Köpenhamn
nu med dina vänner, sade hon. Det var rätt gissat!
Och det var så, men hade han en sekund kunnat
flytta sig dit, skulle han straxt längtat därifrån.
Nervositeten tilltog, blickarne började gnistra,
men som hon var intelligent, förstod hon, att det
ingens fel var.
- Gå du ut och spatsera, sade hon, vi behöva
vara ifrån varandra något, och du skall se det blir
bättre.
Det var fullkomligt hans mening, och de skildes
utan ondska.
När han så vandrade utmed hamnen, kände han
sina nerver ordna sig och lugna sig. Han återfann
sig själv som något avslutat för sig; han strålade
icke längre utåt utan koncentrerades; och han hade
sig samlad inom sin egen hud. Hur väl kände icke
han igen dessa symptom, som icke betydde något,
utan trotsande alla förklaringsförsök kvarstodo som
ett konstant fenomen, vilket visserligen liknade andra
på andra områden, men ej voro av samma art.
När han nu emellertid fann ett positivt
välbehag i hennes frånvaro, smög sig den tanken lätt
på honom att en beständig frihet från henne skulle
vara åtföljd av ett ändå större behag, och när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
