Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brödet åt familjen, kunde ju vara berättigad säga:
gör du som jag fått göra. Men å andra sidan förstod
gubben efter egen erfarenhet hur svår en sådan strid
var, och han greps straxt av medlidande, talade
vänliga uppmuntrande ord. Men i nästa ögonblick
vaknade åter hans berättigade misstänksamhet och
minnet av hans offerakt en gång gjorde honom bitter,
så att han behövde trampa ner en olycklig, vilken
råkat komma under hans fötter. Och då han såg
huru denna teg och tog emot, sade väl honom hans
onde genius att denne man som så kunde tåla,
endast förmådde det i hoppet om att en gång sitta
som arvingen till detta hus. Och då talade han om
kung Lear, otacksamma döttrar, som läto sjuttiåringen
sitta ensam och väntade livet ur honom; under det
de berövade honom äran.
Så gick dagen, och när mågen drog sig undan,
skickades han efter att slita nya spön.
Som han förstod att tänka och lida med och i
andra, gjorde han icke en min att försvara sig,
drömde sig själv som gammal och undansatt,
föraktad och övergiven av sina barn.
- Du har rätt! sade han, men jag känner mig
likafullt utan skuld.
På tredje dagens afton efter Londontelegrammets
avsändande, kom svärmodren upp till mågen.
- Du måste resa i morgon tidigt, ty han kan
icke se dig mer!
- Väl! jag reser.
- Och kommer Maria, blir hon ej emottagen.
- Har du sett en människa i en sådan situation
som jag befinner mig i?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
