Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnades, men dörren till Herrns rum var stängd
sedan han själv stängt den på morgonen.
Då tog han sitt parti; stängde dörren till
korridoren och satte sig i besittning av rummet.
Efter en stund knackar den unga frun. Herrn
svarar genom den stängda dörren:
- Du får ta mitt rum; hoppas du själv kan
öppna.
När hon icke heller kunde öppna, fattas hon
av underliga tankar. Tror i sin häftighet att han är
instängd med ett fruntimmer, men vill naturligtvis
icke stå med vanäran, utan skickar efter polis,
förebärande att en tjuv varit och kanske ännu vore
i rummet.
Polis kommer. Herrn klär sig och släpper in
polisen som bryter upp dörren mellan rummen.
Samtidigt öppnas dörren åt korridoren.
En piga tror sig ha hört steg därinne. Framför
öppna fönstret står en stol, men så placerad att det
syntes som om någon stigit på densamma för att
komma ut på taket.
Det var således en tjuv (eller ett fruntimmer)
som sprungit ut på taket.
Poliserna gå ut på taket med lyktor, ljus;
pensionatets herrar följa. En skugga av en skorsten
rör sig.
- Där är han! ropas.
Poliserna förklara sig oskickliga att klättra på
det branta skiffertaket, och anbefaller brandkårens
allarmerande.
- Men det kostar femtio kronor.
Frun undertecknar en fullmakt, som herrn river
sönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
