Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så även denna gång. Men det varade icke länge.
Några dagar efter eklaterades nämligen ett
obestridligt faktum som i vanliga äktenskap mottages som
avgjord sak med blandade känslor, men här med
avgjort missnöje. Frun blev alldeles utom sig:
- Nu har du förstört min bana; nu skall jag
nedsjunka till amma, och varmed skola vi nära oss?
Så vaknade personlig ovilja mot mannen, vilken
urartade till hat. Det var den oavhängiga kvinnan,
som resonerade över naturens förmenta orättvisa, då
den tilldelat kvinnan allt obehag, förglömmandes att
denna korta tid av smärtor skulle följas av den
högsta långvarigaste fröjd, som alltid bleve okänd,
för mannen.
Här hjälpte inga förnuftsskäl naturligtvis, och
då löjet upphört blev situationen allvarsam.
Scenerna antogo en tragisk karaktär, och mitt i
alltsammans fick han åtal för sin sist utgivna bok, som
tillika konfiskerades.
Hösten föll på, och man kände att solen var
borta; den glada vindskammaren förvandlad till ett
alltid ostädat sjukrum blev trång.
Och alltjämt växte hennes hat. Hon kunde ej
gå i sällskap och på teatrar, knappt ut på gatan.
Vad som mest retade henne var att läkaren, vilken
tillkallats för att konstatera en livsfarlig sjukdom,
hittills okänd, endast log och sade att det skulle så
vara, samt ordinerade sodavatten.
I stället för en förstående väninna hade han
fått ett elakt, bortskämt, oförnuftigt barn vid sin
sida, och han längtade ut ifrån eländet. Samtalen
upphörde och man meddelade sig endast genom
skrivna papperslappar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
