Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På fjärde dygnet mottog han ett brev från
svägerskan med underrättelser om lilla fruns
välbefinnande; och därjämte ett förslag att hon och
han skulle över vintern bo i en liten stad på Alster,
för att släktingarne skulle få tillfälle då och då se
till hans hustru, som väl behövde råd och hjälp under
nuvarande förhållanden, etc.
Det var då icke slut! Och dessa döendets kval
förgäves utståndna, ty icke behövde han dem för att
lära sig sakna henne. Det var icke slut! Och han
fick leva livet igen!
Som bevis på hur fullkomligt utgången han
varit, må nämnas att tidningarna i samma dagar
innehållit en notis om att han var död, varpå han
skrev ett genmäle i galghumoristisk stil.
Men ännu tre dagar måste han pinas med att
springa omkring och söka respängar.
När tåget slutligen stannade på den lilla
stationen, såg han först av allt sin hustrus bleka ansikte,
visserligen något medtaget av lidanden, men
omstrålat av detta förklarande sken som modersskapet
förlänar; och när hennes ögon upptäckte honom
gick som en solstråle över dragen.
- Hon älskar mig! Sade han sig!
Och han fick livet igen, bokstavligen, icke
figurligt.
- Har du det gott? frågade han blyg nästan.
- Ja, nu har jag det gott! viskade hon och
som en barnunge borrade hon näsan i hans stora
pelerin och kysste sedan dess fåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
