Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin hungersnöd hugger svansen av hunden, äter
själv av köttet och ger hunden bena, sina ben. Gå
och spionera ut människors hemligheter, förråda sin
bästa väns födelsemärke, begagna sin hustru som
vivisektionskanin, fara fram som en kroat, hugga
ner, skända och bränna och sälja. Fy fan!
I sin förtvivlan satte han sig ner och skrev efter
anteckningar en översikt över de förnämsta
epokerna i världshistorien, troende sig eller i sin nöd
inbillande sig genom detta arbete kunna slå sig
igenom, och spåra in på en ny bana, historiens,
vilken varit hans första ungdoms innan han blev
författare.
Hans hustru visste vad han skrev, visste att
det ej skulle ge pängar, men betvang sig: kanske
hans brinnande tro övertygat henne att det fanns
något däri. Hon klagade ej, uppmuntrade honom
tvärtom och erbjöd sig översätta till engelskan.
En månad förflöt, stilla, fridfull men trist. De
kände att de icke räckte för varandra i
ensamheten, ensamheten på tu man hand. De sörjde
däröver, men sökte icke sällskap. Han med större
erfarenheter hoppades på barnets ankomst såsom det
naturliga umgänget vilket kunde tillfredsställa båda.
Under tiden hade fattigdomen ryckt närmare.
Inga pjäser spelades, intet såldes, icke en av vårens
förhoppningar såg verkligheten. Hans barn i första
giftet ropade på pängar, och det började tryta mat i
huset. Då kom räddningen i form av inbjudning att
på en lantgård hos hustruns morföräldrar tillbringa
vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>