Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, det gör jag inte.
— Men hon kommer icke först.
— Först eller sist, är mig lika.
Båten gick med rapporter fram och åter, hela
dagen.
På eftermiddagen kom svärmodren igen.
— Du måste ta första steget, sade hon. Maria
är sig över given och faller sjuk, om du ej skriver
till henne och ber henne komma igen.
— Hur vet du att jag vill ha henne igen? En
fru som ligger borta en natt, har förverkat sin äkta
rätt och sårat sin mans ära.
Detta var en oväntad parad och svärmodren
fick brått. Satte över med färjbåten och blev borta
till aftonen.
Han satt på sitt rum och skrev då hustrun trädde
in med en min som om hon förbarmade sig över
hans sorg och hörsammade hans enträgna kallelse.
Nu skulle han kunnat stöta ner henne, men han
gjorde det ej, ädelmodig mot den besegrade.
När han nu hade hustru och barn åter i huset,
tyckte han det också var bra, lika bra som när
de voro borta, kanske dock litet bättre.
På aftonen kommo respängarne. Därmed
inträdde han i en annan position och hade nycklarne
till fängelset.
Och i samma stund får hustrun en ny synpunkt
på saken.
— Vet du att detta liv dödar mig! Jag har icke
läst en bok sen barnet kom och jag har icke skrivit
något på ett år. Jag följer med dig till Paris.
— Låt mig fara först och rekognoscera landet.
— Då kommer jag aldrig lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
