Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttersta och de främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När artisten så kom med skäl och
övertygande, syntes hindren vika.
- Ä, va tusan, sade han, det är ju
subskriberad bal, och vem som betalar femtio öre har
rättighet gå in och dansa. Kom du, jag betalar! -
Inte må ni tro att det är så fint folk som det ser
ut! Och för resten, vi är lika goa kålsupare! Mor
min var hjälphustru, må ni tro, och far min...
Det där »för resten» det var susen, och
»hjälphustrun» hjälpte till. Flickan följde, fastän blyg.
När de kommo i trappan kände han knäna
darra, ty det var icke något skämt, utan det var en
kallelse, som kunde kosta honom hans popularitet,
vilken var svår att sakna om ock den icke var så
oblandat ljuv att uppbära.
När de trädde in i salen pågick en vals. Han
kastade sig in i vimlet, och som flickan var
ljusklädd och tämligen lika de andra gick det obemärkt
i början. Men när paren började stanna av och
ordna sig mot väggarne gick en susning genom
salongen. Och snart dansade de två ensamma.
Flickan var blyg, och det klädde henne, och hon
förde sig oklanderligt. Men, skandalen var uppenbar.
Då, när de stannat, vid dörren, trädde
kommendörkapten fram och sade halvhögt till artisten:
- Det skulle du inte ha gjort!
Det var uttytt: nu är du förlorad, för oss, för
det goda sällskapet, och för dig själv.
Flickan hörde orden, och hörde att hennes
okända kavaljer duades av kommendörkapten. Dä
flydde hon. Och kavaljeren, som upptog ett
stormgräl, fick icke tid att följa henne.
- Vet du vem du dansade med? väste officern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
