Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kvarlåtne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Om aftonen bröt ditt hat ut i raseri och du
beslöt att lämna din plats och stanna härute över
vintern!
- Och det gjorde jag också! Och jag har sedan
dess icke varit i staden en enda gång!
- Vad säger du människa? Har du suttit här i
trettio år!
- Ja, det har jag! - - - Jag har levat på
översättningar ... har gift mig...
- Och är nöjd?
- Ja, så nöjd man kan vara, då man ingen
husbonde har, inga kamrater, och framför allt, inga
klockslag. Jag hatade klockor, som du minns!
- Det var ett underligt öde! Kan du förklara
det?
- Nej, öden kan inte förklaras! Jag har nog
försökt med påbrå och rasskillnad och ancestrala
drifter, men jag kommer ingen väg. Min far var
ju en gång en rik medelklass som höll hus och såg
gott folk. Vid en viss ålder tröttnade han, släppte
taget, och så låg han i backen. Min bror gick också
fram ett stycke, släppte bettet och låg där, han med.
Mig gick det lite annorlunda. Jag var född med
avsky för allt regelbundet, all konvenans, krus och
komplimenter, och en vacker dag tappade jag alla
illusioner. Jag tyckte mig inse livets relativa
intighet, och fann att med mindre lyx följde mindre arbete,
och följaktligen mera njutning, ty arbete var för mig
ett straff. Dessa kläder till exempel du ser, har jag
burit i tio år; tänk då så mycket arbete jag besparat
mig, och så många njutningar jag samlat. Att göra
ingenting är för mig saligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
