Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holländarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En natt jag landsteg på kusten; kom in i en stad,
jag mötte en pilgrim på torget vid katedralen;
han talade till mig – jag minns vad han sad’ –
inunder madonnan vid stora portalen.
»Min son,» han talte, »lidandets tid är när;
för sjunde gången du närmar dig prövningens fasor.
Det ljuvaste, det skönaste som jorden bär
skall ånyo riva ditt hjärta i blodiga trasor.
Vad båtar tvekan? Makter ha så befallt;
du spottat åt havet och knutit mot himmelen näven,
nu får du böta ditt högmod, och hundrafallt –
hos Omfale som slav skall du sitta vid väven.»
Han räckte handen, drog mig in i en gränd,
och förde mig under ett hus vid Mariebrunnen –
där stod en kvinna... Alltnog, min låga blev tänd,
och innan jag ryggat, min munk var försvunnen.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
