Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holländarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad skall ditt hår jag likna vid?
Den vilda hästens man, nej purpursnäckans byssus,
nej, blåa havets finsta alger,
och ängens praktgräs, svingeln, gröet,
mest pampasgräsets lummiga ägrett!
Har silkesmasken spunnit det till lakanstråd
att kläcka fjärlar i?
Har spindeln spolat denna trolska tråd
att fånga gyllne flugor med?
När Uranos i ur-jord grävde
och Gäa, modren-jorden, spann,
det blev till dina lockar, Eva,
den första brudens slöja
och den lillas svepning!
Med dem du torkat dina tårar,
med dem du dolt din blygsel,
när du ur paradiset gick
på världens törneväg.
I skuggan av dess friska skog
du vilar dina stackars trötta ögon,
när nålen ur din hand vid dagens slut du fällde,
när sjuka barnet tagit dina sista krafter
och druckit ut ditt vita blod
ur bröstens alabasterskålar!
Ack, även jag har vilat uti lockars skugga
vid moders sköte och vid makas barm
en gång – de voro ljusa, lätta
som vårbjörks späda årsskott;
en gång, de voro svarta som cypress;
som gissel flätade av slanka ormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
