Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargarne tjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och sälarne ropa sitt ve! Ve över staden!
Rop som av drunknande på havet.
Och alla hundarne tjuta i kör;
gläfsa, vinsla och skälla,
rycka i kedjorna, kedjorna,
sjunga, gråta och gnälla
som osaliges andar!
De hava medlidande, endast de, hundarna,
med sina vänner mänskorna –
vilken sympati!
Nu vakna älgarne, nordanskogens furstar,
de samla och reda sina långa skänklar,
sträcka ett trav i en begränsad volt
inom kättens stängsel.
Törna mot gärdselstängerna
som sparv mot ruta;
böla oförståendes,
undrande om det är dag igen. –
En ny dag, som alla de andra,
lika dödande lång
utan annat synligt ändamål
än att följas av en natt. – – –
Då blir det liv i fågelvärlden;
örnarne skrika och flaxa,
fresta de nötta vingarna,
pröva en lönlös höjdflykt,
stöta huvet mot järnstänger,
bita i galler, klösa, klänga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
