Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II (Brigittas kammare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKUNGASAGAN 47
pantsatt dina kronor i Lubeck och min broder
Israel i Holstein. Det är därför du vågar lita på
mig.
MAGNUS.
Du tyder illvilligt mina handlingar - franka.
Jag har icke förskingrat Peterspenningen. Jag har
erhållit ett lån av den helige fadren för att kunna
göra korståget .mot Ryssland; jag har måst
pantsätta mina kronor för att kunna göra rätt för mig
vid Skånes lösen, och din broder Israel har själv
erbjudit sin person som borgen för Holsteinska
skulden. Så är den enkla sanningen, som du älskar
vanställa. Men du är en grym, härsklysten kvinna,
ty du har satt ut dina minderåriga barn till
främmande; och du vill skilja din dotter Katarina från
hennes make för att släpa henne med på din löjliga
Romarfärd till att omvända påven, som du kallar
Lucifer och Judas, samtidigt med att du kryper för
honom...
BRIGITTA med en gest åt dörren.
Gå, ovärdige son av den kyrka, som icke mer
vill räkna dig som sin. Gå!
MAGNUS går.
Jag vill gå ifrån dig men ej i ofrid; - - -
BRIGITTA.
Gå! i frid eller ofrid är mig likgiltigt!
MAGNUS går motvilligt.
BRIGITTA.
Och kom igen, när du lärt dig den första av
dygder: ödmjukhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
