Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt V (Slottssalen (från 3:e akten))
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKUNGASAGAN 119
MAGNUS.
Han sjunger om ungdom och älskog som flytt,
och han sjunger så jag ser det, ser den blåa insjön
med det vita slottet bland ekar och lindar över rosor
och liljor; och jag ser bröllopsfolket, som hälsar min
ungdoms brud, som fick min första kärlek... och en
dag, längre fram, kommer hon och lägger en liten
vitklädd människa i mina armar, och jag tror en
ängel stigit ner från himmelen, ty när jag ser i hans
ögon blir jag förvandlad från en vanlig ond
människa till en mycket god, så tyckes det mig. Det
var dock endast min son, Erik! - Det var lyckans,
det var glädjens dagar. Och så var det slut! -
Han lät binda mig med rep...
BLANCHE.
Magnus, hur ofta skall jag säga dig att Erik icke
var skyldig; att han var lockad till en handling och
till ord som han icke förstod?
MAGNUS.
Jag är icke vred på honom, men jag sörjer...
Han lät binda mig med rep! - Och jag har älskat
honom mer än min själ; jag gav honom kronan som
barn redan, för att han icke skulle falla i
Folkungafrestelsen. Men det synes ha varit bestämt att det
brottet skulle fullbordas. Och när du säger att
det skedde mot hans vilja, så var det ju någon annan,
som ville att det skulle ske. Bröder mot bröder,
det har vi haft i ätten hela vägen, men far mot son
aldrig förr. Det skulle bli det sista dådet innan vi
måste undan för nya tronkrävare. Ho kan fatta
Försynens vägar? - Blanche, du är från ett främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
