Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I (Hos Måns Nilsson vid Kopparberget)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAV VASA 135
HUSTRU NILSSON.
Det menar du, men kungen kvittar aldrig annat
än sig till godo.
MÅNS NILSSON.
Väl! Men så länge Kristian är lös, vågar han
icke bryta med oss!
HUSTRU NILSSON.
Är Kristian verkligen lös ännu?
MÅNS NILSSON.
Inte har jag hört annat! För övrigt, kungen är
skyldig migtså många tusen daler, så, frånsett gammal
vänskap...
HUSTRU NILSSON.
Gud välsigne dig och bevare dig för sådan vän,
som bryter ord och lejd!
MÅNS NILSSON.
Inte riva opp de gamla såren, och vi skola vara
försonliga.
HUSTRU NILSSON.
Om du är försonlig men han inte, så kommer
ju ingen förlikning till stånd! Tag dig till vara!
MÅNS NILSSON.
Klockan låter verkligen illa därute!
HUSTRU NILSSON.
I mina öron säkert, ty den talar alltid om den
stora Mariaklockan, som fogden stal. Minns du
Mariaklockan, när den göts av finaste garkoppar och hela
byn kom med mjölk och grädde till lerformen för
att göra henne fast - och när smältan var färdig,
så kastade vi halva vårt bordssilver i för att öka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
