Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II (Hanseatkontoret; På Blå Duvan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168 GUSTAV VASA
PRINS ERIK
in; något äldre än Jakob Israel.
Jakob, varför gick du ifrån mig?
JAKOB ISRAEL.
Jag var trött av leken.
PRINS ERIK.
Det tror jag icke var skälet; någon förolämpade
dig, någon som icke är min vän.
JAKOB ISRAEL.
Nej, prins Erik, ingen sårade mig; men jag har
fått så för mig att jag icke skall vistas på hovet!
PRINS ERIK.
Jakob, min vän, varför upphör du att nämna
din skolkamrat du? Varför dessa främmande
blickar... Giv mig din hand! Icke? - Jag, ensam,
övergiven sedan min mor dog; jag, hatad av min
styvmor, av min far och av min halvbror, jag tigger
om den vänskap du en gång givit mig och nu tager
åter!
JAKOB ISRAEL.
Nej, Erik, jag tager icke åter, men vi få icke
vara vänner. Att vi som ynglingar knutit
vänskapsband genom den medkänsla gemensamma lidanden
alstrat, har de gamle hittills översett och fördragit
men nu, då du står i begrepp att äkta en utländsk
furstinna och tillträda ett hertigdöme, har man funnit
statsskäl för att skilja oss åt.
PRINS ERIK.
Dina ord falla så konstlat som om du ville dölja
dina tankar, men dina känslor kan du icke kachera...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
