Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I (Terrass på Stockholms slott)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
300
ERIK XIV
ERIK.
Du också! Jag tror att helvetet svurit sig
samman. Gå, gå, gå för fånen! Ut era djävlar! Ut!
Han kastar kronan över barriären, tar upp de från
balkongen nedsläppta föremålen och slungar efter Nils och
Erik, som gått.
SVANTE STURE som stannat.
Ve det land, vars konung är en dåre!
ERIK.
Kallar du mig dåre, ditt majestät, du kältring,
son av en hynda!
KARIN.
Erik, Erik!
ERIK.
Håll din käft!
SVANTE STURE går.
Gud vare oss alla nådig!
ERIK.
Men jag blir dig icke nådig, var säker på det!
Till Karin. Nu är du glad, va! - Svara då! - Det
behöver du inte, för jag kan fatta dina känslor, läsa
dina tankar, höra dina ord som du icke vågar uttala.
Hur skulle du vara annat än glad, då jag fått korgen,
då din rivalinna skymfat mig. Nu är du säker på
att få rå örn mig ensam, va? Nu tror du att jag är
nere, under isen, så du ska få trösta mig! - Du, trösta
mig! när pöbeln ler åt mitt missöde och herrarne
göra gästabud för att fira mitt nederlag! - Och din
far och mor, råkade jag dem i dag så sloge jag ihjäl
dem; tänk vad de ska roa sig. Och styvmor sen! jag
ser henne sitta och le, så att hennes svarta tand synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
