Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III (Fonden Mälarlandskap i aftonbelysning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
366 ERIK XIV
förut hånat korpralen för hans lyte. Därav se vi
hur allting går igen och att Nils, som man säger,
föll på sin gärning.
GÖRAN PERSSON.
Är det kol på dem, alltså?
ERIK.
Du får inte fråga så mycket, Göran. Och så
stack han Svante vildsvin och Erik och de andra
gökarne... Tyst, nu kommer det värsta; när korpraln
skulle sticka den gamle så blev den djärv och
förklarade att ständerna frikänt honom samt bad mig
bevisa mina anklagelser. Tänk den hunden vill att
jag skall bevisa att han kallat mig dåre mitt i ansiktet,
bevisa, att han således begått majestätsbrott, bevisa
att han hyllat landsförrädaren... Då blev jag så
ursinnig att jag befallde exekution... men då skrek
han: rör inte oss... - han mente Sturarne - för
då dör dina barn, som äro de våras gisslan! Gisslan?
kan du förstå vad det ordet sade mig? Jag såg
de små avrättade på Hörningsholm; ville återkalla
befallningen, men det var för sent! - - -
GÖRAN PERSSON.
Än sedan då?
ERIK.
Det var en ömklig syn och det finnes hos varje
människa i hennes dödsstund något sublimt; det är
som om skråpuken föll och fjäriln flög ut. Det där
tålde jag inte vid...
GÖRAN PERSSON.
Nå men dödade du någon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
