Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV (Köket hos Måns Knekt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
384 ERIK XIV
GÖRAN PERSSON.
Det smärtar mig att behöva yppa det!
ERIK.
Det är Karin således!
GÖRAN PERSSON tiger.
ERIK.
Hon! Den gathoran, den falska fan! - Och
jag som gick och band mig vid henne! - Hon
visste således om ständernas beslut - men jag icke!
Sådant får jag uppleva!
GÖRAN PERSSON tiger.
ERIK.
Det hade jag för jag var ädelmodig! För
att jag benådade Johan, för att jag försonade
skur-karnes släktingar med dryga penningar! - Mitt i
hjärtat skulle jag träffas också! Av den enda på
jorden jag älskar och som jag trodde på! - Kedjor
om händer och fötter, repet om halsen - vem har jag
att kämpa mot?
GÖRAN PERSSON.
Mot satan!
ERIK.
Jag tror det! - Om bara änkedrottningen kom!
så kom herrarne med! till gästabudet! - Tänk den
maran Elisabeth i England, när hon får veta om mitt
bröllop! med knektdottern! Det grämer mig mer än
allt! Osäglig!! - Håhå! Sveriges konung firar sitt
biläger med en nötknäpperska, Vasa äktar en
Månsdotter ... som varit hora åt en knekt! Det var väl
du som dränkte honom! - Tack ska du ha för det!
Jag fick skulden naturligtvis och måste be Karin om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
