Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV (Köket hos Måns Knekt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
390 ERIK XIV
ERIK.
Jag ock; och sannolikt de andra med. \£em har
då haft orätt?
GÖRAN PERSSON.
Ja, säg det! - Tänk vad vi veta litet!
Paus.
ERIK.
Göran, vill du gå efter Karin?
GÖRAN PERSSON.
Ja, om du förlåter henne!
ERIK.
För vad? Jaså, det där att hon varnade
hertigarne? Det var fult mot mig, men hon kanske var
rädd få blodskuld över barnen! och över mitt huvud!
GÖRAN PERSSON.
Hon tog dina kruttunnor i förskott, ty hon kände
sin Erik! Förlåt henne!
ERIK.
Det har jag redan gjort i mitt sinne! - - -
Men se på de där! Nu börja de bli mätta och glada
och skulle gärna vilja spraka... Göran, är livet mer
att skratta åt än gråta åt?
GÖRAN PERSSON.
Det är väl båda delarne lika! - För mig är
det hela ett nonsens, men det utesluter icke att en
fördold mening kan finnas i’t! - Du är bedrövad,
Erik?
ERIK.
Ja; den gamla oron kommer igen! Men vem
oroar mig? Vem? Följ mig; jag vill se Karin och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
