Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AUTOPSIER OCH INTERVIEWER 145
FJÄRDE KAPITLET.
Normandie.
En av de första dagarne i oktober 1877 anlände
jag resande på en ångbåt från Kristiania till redden
utanför Havre. Det var min första anblick av det
franska landet. I Stockholm hade vi redan haft höst
en månads tid och snöblandat regn hade fallit.
Alltefter som vi kommit sydligare ner på Nordsjön hade
värmen åter tilltagit, och nu blåste en varm sydlig
vind från land, medförande dofter av fuktig skog,
som våra efter flera dagars sjöresa uppfriskade
näsborrar kunde uppfatta.
Det var en lördagseftermiddag. Franska lotsen
hade stigit på. Det var en mörkhyad, elegant herre
i blå klädekostym av äkta Elbeufvara, med låga skor
av bästa kvalité och fina, randiga bomullsstrumpor.
När jag jämförde honom med våra norska sjömän
ombord, såg han ut som en sjöofficer. Men
rod-daren, som fört honom ut, satt barhuvad i båten och
visade ett huvud och en hals som en av de feta
romerska kejsarne i marmor. Alltså inga
avkomlings-reminiscenser från mina blonda landsmän, tänkte jag,
dessa nutidens normander.
Vi ankrade på redden, när solen just skulle gå
ner, och jag såg för första gången det ljusa landet,
10. - Strindberg, Bland franska bönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
