Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AUTOPSIER OCH INTERVIEWER 155
FEMTE KAPITLET.
Bretagne.
(Genom Orléanais och Touraine.)
Vi lämna Rouen och draga vidare ner åt Orleans.
Söder om Elbeuf börjar vinet igen, ehuru mycket
sparsamt och med små druvor, och nedanför Dreux
synes ett par äkta kastanjer i buskform. Ännu råder
parisbäckenets tertiärregion, men floddalarne visa
som vanligt kritan. Det är afton, när vi lämna
Char-tres och skymningen breder sig över det stora
sädes-landet Beauce, Paris spannmålsbod, som det fordom
kallades. Samma monotona slättland som Flandre
och Erie. Sädesstackarne och väderkvarnarne
begränsa horisonten och i fjärran synes en lång
lokomotivrök, vilken utbreder sig mot den grå luften
kanske över ett halvt departement, och påminner om
det svarta spår den osynlige ångbåten lämnar efter
sig ute på havet. Månen går upp och lyser på de
våta hjulspåren, ljus tändas i byarne, som äro
snusbruna med halmtak.
Lyckligtvis har jag förut genomrest detta
ryktbara veteland vid dagsljus och känner det sålunda
något. Dess fruktbarhet, som fordom var större än
nu, berodde av ett diluvium av sand, kalk och lera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
