Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194 BLAND FRANSKA BÖNDER
papiljotter och sopade sin trottoar. Nå, varför icke?
Att vara skön har vem som helst rätt till så långt
han förmår.
Om morgonen sko vi våra fötter och vandra ut
ur staden för att komma på landsbygden. Första
stycket är en dammig landsväg med stora bruna
almar, alls icke erbjudande något karaktäristiskt för
Provence. Mellan vetesåkrar kasta vi oss in på en
biväg, för att komma djupare in i landet, så långt
från lands- och järnväg som möjligt. Småskogen
börjar, men inga oliver eller mulbärsträd synas än;
blott poppel, alm, pil, björnbär, kolokvint, solanum
dulcamara, prunella, cikoria, fenkol, kardborrar giva
en mera nordisk prägel. Vi tränga fram och stöta
på en kanal, på ena sidan med gamla pilar, på andra
med mulbärsträd. Vi följa och komma till en bro.
Där träffa vi en mulbärsplantering och därinvid en
stuga av kvadersten, med ett litet mandelträd
framför. Mulbärsträdet, som är så häcklat av nordbor
för sin kvastlika form, utgjorde vår stora glädje, ty
det hade åtminstone gröna löv och lyste opp i det
gråa landskapet, varför vi förevigade en halv
kilometer med sådana kvastar på en bromsilverplåt. Men
nu svänger vägen; den blir vit; och snart öppnar sig
det vita landskapet i all sin glans och sterilitet. Till
höger om vägen reser sig en stenig backe, utan ett grönt
grässtrå, men med en bränd matta av ugnstorkat tunt
hö, i vilken äro instuckna den vackra gula tisteln
Cnicus Benedictus och den blå tisteln Echinops Ritro.
Arter, för oss okända, av filago, borago, malva,
alldeles torra och översållade av små snäckor av släktet
helix, truga sig fram mellarn de vita kalkstenarne.
Och backens horisont krönes av små knottriga gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
